Direktlänk till inlägg 13 oktober 2011
Hej,
Jag försöker läsa i bloggen när tillfälle ges då det är roligt att läsa om era fina unga hundar och allt ni gör tillsammans. Vi är för tillfället passiva medlemmar i Bondinos träningsgrupp, men jag vill ändå dela med mig av vilken frukt det ger längre fram i livet när man lagt en sådan bra grund som Annika och Lena hjälpt oss med. För några veckor sedan blev jag påmind om vilken otroligt fin hund Vinja är. Jag och Vinja var uppe och vandrade vid Ramundberget tillsammans med tre väninnor från jobbet. En av dem är hundrädd, men eftersom hon visste att Vinja är så lydig så fick hon (Vinja) följa med. Jag fick höra hela helgen hur fin och trevlig hon är, min väns rädsla var som bortblåst! Vi får ofta höra att Vinja är fin, men det känns lite extra när det kommer från någon som är (var!) hundrädd. Det är så obeskrivligt härligt att inte behöva vara ängslig att ens hund ska hitta på dumheter eller vara otrevlig när man umgås med andra, att kunna ha henne lös och ta med henne på dessa äventyr som tex denna i Ramundberget. I flera år har vi sagt att ”det här måste vara hennes bästa år”, men hon blir bara finare. Hon har, vågar knappt uttala det (peppar!), faktiskt varit helt skadefri så när som på en olycka med en pinne in i bröstet när hon lekte med Vito, samt en broskbildning (el vad det nu var, det är borta ivf). Vi hoppas att hon håller sig lika frisk i många år till och detsamma önskar vi förstås era hundar. Lycka till med träning och allt annat! Vi ses!
Mvh,
Nina, matte till Vinja
PS skickar med några bilder också här nedanför