Izzas mage börjar bli trind. Den en gång så smäckra Izza är ett svagt minne blott. Tyckte jag hörde att nån trodde att jag gav henne för mkt mat? Enligt Izza får hon alldeles för lite mat!! Så det tror jag inte på.

Jag sticker ut hakan lite och tror på en rätt stor kull jag. Kan inte tänka mig att Izza går omkring med en massa trivselkilon...   

Sen att hon får matrester, nytt energirikt foder (från idag), köttbullar och märgben har inte med saken att göra. Så det så.

  Märgben är ju faktiskt bra för tänderna!

/Pernilla

Idag när vi var ute och gick fick jag se ett av de allra säkraste tecknen på att Izza är dräktig. Nämligen en genomskinlig slemsträng som hängde kvar efter att hon kissat klart. Det är tydligen bara dräktiga tikar som får en sån! Det är en del av slemproppen som har bildats och som nu skyddar valparna från alla baciller :)

Så nu är jag väldigt säker på att hon är dräktig. Ni får väl halshugga mig om jag har fel! ;) På måndag vet vi mer om storleken på kullen och kanske tom hur många!

Läste i en dräktighetskalender och ungefär nu så är det riktiga små valpar där inne i magen. 4 ben var och med varsin svans... ja allt :) nu ska de bara bli stora nog :D

Ha en underbar helg önskar jag, izza och alla påskägg! :)

Meningen var att Izza skulle på ultraljud i morgon för att kolla ifall det var några puppisar i magen. Men efter lite dubbelkollande ang vad man kan läsa ut av ett ultraljud så tidigt så bestämdes det att ultraljudet får vänta tills på måndag, då man kan se om det är en stor eller liten kull hon har i magen. Annika är tvärsäker på att hon är dräktig medan jag inte vågar hoppas på för mkt. Men om hon inte är dräktig så går hon genom en riktigt präktig omgång av skendräktighet! Så mkt är säkert.

Hon som alltid är utåtriktad och social har blivit inbunden och vill bara sova. När vi är ute och går så brukar hon nyfiket ta del av allt som händer runt omkring henne. Händer inget roligt så kan hon försöka börja leka lite med mig tex. Nu går hon bakom mig och liiiider. Eftersom hon innan aldrig har varit särskilt skendräktig, utan alltid varit lika glad och pigg, så börjar även jag bli mer och mer säker på att det finns bäbisar i magen. Tuttarna är dessutom rosa vilket oxå ska vara ett typiskt tecken.

Ska passa på att hälsa Maria och Thomas välkomna i valpköpargänget! :) På lördag kommer ytterligare två valpköparfamiljer för att besöka oss på vår lördagsträning i ridhuset. Ska bli jättekul!

/Pernilla

Kan inte se någon direkt fysisk förändring som inte lika gärna skulle kunna vara skendräktighet. Som att hon har blivit lite "tuttig". Den stora förändringen är väl hennes aptit som alltid varit mkt god till att nu vara extremt god! Ungdomens kleptomani har vaknat till liv och mkt energi går åt till att lura matte så att man kan knycka mat.

En dag hörde jag hur det glufsade inne i köket så jag smög så tyst jag bara kunde fram till köksdörren och får då se att hon står och glufsar i sig makaroner från slasken som dottern glömt att slänga. Jag vrålar "VAD GÖR DU?" samtidigt som jag klappar ihop händerna. Hon FLÖG bort från diskbänken, hon var väldigt nära att ramla baklänges, så överraskad blev hon. Det var väldigt svårt att hålla sig för skratt då kan jag säga. Men lyckades i alla fall fortsätta blänga på henne och muttra surt tills hon gick och la sig i korgen..... sen gick jag iväg och skrattade gott och länge.

Ja dessa kleptomanhundar   

Nu är det en vecka kvar till ultraljud! Så jag håller tummarna Angelica att det finns en liten pojke till er därinne i magen ;)

/Pernilla

Som jag kanske har nämnt förut så älskar Izza att springa, det är bland det bästa hon vet! Izzas kusin Karma har varit med och sprungit ridgebackssällskapets race på försomrarna (2009 hade de ett extralopp i september också, där Izza gjorde sin debut) och har vunnit flera ggr så det var ju klart att Izza också skulle få pröva på!

Första försöket gick inte alls. Jag höll i halsbandet och min mamma skulle vara lockbetet vid mål. Men se det gick inte. När jag släppte Izza så sprang hon till utgången istället... Snälla Gittan (hon som anordnar hela kalaset) förbarmade sig över oss och föreslog att jag skulle vara lockbetet och så kunde hon hålla i halsbandet. Och det då funkade det alldeles utmärkt! Jag stod och flaxade och tjoade som en något mindre normal människa och Izza sprang! hon kom i mål på fina 7,2 sek (sträckan är på 88,12 m) och en delad andraplats (tror jag det var). Man får ca två försök på sig, för det är inte så lätt första gången som man kan tro. Hunden kan behöva en "testrun" innan den kommer upp i varv.

Andra loppet så såg jag verkligen hur Izza sprang och tog i! Sen när hon kom i mål så skulle haren naturligtvis dödas. För säkerhetsskull. Och OJ vad roligt det var! När de andra sen sprang sina löp så stod hon och ylade(!!!) när haren åkte förbi. Min söta vovve ylar i princip ALDRIG! Nåja, när speakern tog extralång tid på sig att säga tiden så kände jag på mig att hon sprungit fort. När han sen sa att hon sprungit på 6,6 sek så blev jag så stolt över min allra bästa och underbaraste hund så jag nästan svävade fram!

Izza spanar fortfarande efter haren på prispallen     Foto: Johanna Fürst

Efteråt visade det sig att hon tangerat ridgebacksrekordet som Djungelkattens Superridged Scarlett satte under sina glansdagar! :) Det som är lite extra kul är att Scarlett blir gammelfaster till påskkullen eftersom Chickos pappa är kullbror med henne! Så vilket löparblod de små påskäggen får!

Jag fick dessutom ett jättegulligt mail från Scarletts matte som berättar:

"Ja, Scarlett (född -00, Djungelkatten) var en sjusärdeles hund, med ett fantastiskt psyke. När hon jagade ifatt haren, var när hon lyckade slita sig ur mitt grepp om halsbandet (min långfingerknoge är sig inte lik sen dess) och således kom ikapp och knuffade haren av banan. Hon kom aldrig i mål m a o. Den som skötte haren (motorn) var så förvånad över att Scarlett inte blivit benamputerad men hon var helt oberörd. Scarlett  i ett nötskal - Suck!!  Året efter hade hon en stor tumör i bröshålan  som opererades bort på Ultuna men redan efter 9 månader var den dock tillbaka och det fanns inget att göra. Hon blev Viltspårschampion, fick LP1 & LP2 och avskydde utställning. Hon bråkade aldrig med andra hundar men lät sig heller inte trakasseras av någon.  Vi kommer alltid att sakna henne."

Härliga (gammelfaster) Scarlett 

I juni är det dags igen, hoppas jag, för nästa race och då ska ev Karma och Izza springa ett helvarv ihop  :)

/Pernilla

Har haft fullt upp och inget nytt har egentligen hänt på hundfronten så det är därför jag inte har uppdaterat bloggen på ett tag. Men i söndags var vi ute och gick tillsammans med Magdalena och Karma i vinterskogen och tog lite kort

  Izza och Karma. Så söta!              Foto: Magdalena Gleisner

  Foto: Magdalena Gleisner

Nu har jag beställt tid för ultraljud. Ca 25 dagar efter betäckning så kan man se om det finns nåt smått i magen så jag har fått tid den 25:e februari. Då vet vi om det blir några söta påskägg eller inte!

/Pernilla

För att var riktigt säkra på att Izza var klar med höglöpet så kom Sixton, eller LPI LPII NORD V-07 SE VCH Bondinos Vargas som han heter i stamtavlan, på besök för att kolla läget. Detta för att egentligen utesluta att ytterligare dejter med Chicko behövdes.

Sixton är en mkt cool och väluppfostrad herre, en kille matte kan gå promenader tillsammans med höglöpande tikar utan att han får fnatt.Tex Så om HAN reagerar positivt på en tik så är det läge, tänkte vi.

Sixton på utställning med matte Brittmarie 

Efter en liten stund då Sixton förstod att matte tillät honom att sniffa ordentligt så blev han mycket intresserad och började uppvakta rätt så intensivt, och Izza ställde upp sig, så det var bara att ringa Annika och säga att det var nog inte riktigt över än, det där höglöpet.

Brittmarie var jättegullig och körde mig till Annika och så for vi ut till värmdö för att träffa Elisabeth och Chicko.

Men det visade sig vara falskt alarm ändå till slut. Hon ställde upp sig några ggr bara för att klappra ordentligt med tänderna när Chicko försökte göra bebisar, så det vart en väldigt lång biltur för att Izza skulle få flirta och leka av sig lite... men kul hade hon!

Men men. Nu vet vi att parningstiden är över och nu är det bara till att vänta. Och hålla alla tummar.

(nu ligger hon och gläfser högt i sömnen, undrar vem hon drömmer om?   )

/Pernilla