Jag hann inte riktigt med att blogga igår men måste ju berätta att även Zana klarat sitt tredje första pris i viltspår och därför kan titulera sig SE Vch Bondinos Nkosazana!   

Hon gick dessutom sitt spår i går så bra, att det slutade med full pott, 42 poäng och HP!!! Bättre avslut på viltspåren 2011 kunde vi väl inte få!   

Att dessutom Leo fick sitt tredje raka första pris tillsammans med Per innebar ju att vi hade 2 champions att fira här hemma igår! Det fick bli med var sitt gott ben, det var de väl värda.

Så vad säger ni, vad ger vi oss på för utmaningar i vår?! Norge kanske, eller hur var det? Helena hälsade att hon gärna vill se oss igen i vår...

// Anna

Idag fick vi äntligen chansen till ännu ett viltspår och det visade sig värt väntan!

Första pris till Zana med 37 poäng och första pris till Leo med full pott; 42 poäng! Jippi!

En småkylig och ruggig novemberdag i Strängnäs kändes plötsligt riktigt trevlig då vi vände hemmåt med våra duktiga hundar! Nu har Zana 2 förstapris och om inte snön kommer har vi ännu en chans i slutet av november. Det vore ju toppen med 3 innan vintern!

Ha en trevlig helg! // Anna och Zana

Nu har jag kanske fått titelhybris här, men visst vore det väl roligt ifall vi kunde åka några stycken och gå spår i norge? Till våren/sommaren då, nu är det nog försent. Vad sägs?

/Pernilla

Med en dags varsel så fick jag gå ett spår med Luna för domare Helena Sjöström nere i Strängnäs. Jag hade inte tränat på flera veckor, men får man chansen att köra ett spår så är det bara att haka på och ta det som träning ifall det inte skulle gå vägen. Att få tid just nu är nästan omöjligt. Älgjakt och kommande snö sätter käppar i hjulen. Eventuellt så ändras dessutom reglerna för viltspår efter nyår och det kan bli ännu svårare att få tider eftersom spåren kommer att behöva "vila" i tio dagar innan nästa spår läggs.

Luna har aldrig träffat Helena innan men hon visste ändå vad det var frågan om, hon drog mig fram till spåret. Och med dra menar jag att hon sänker hela kroppen och ut med klorna och så draaaar hon, men jag brukar låta henne få göra det när vi ska spåra. Det är i princip det enda tillfället hon får göra det faktiskt.

Starten tog hon lätt som en plätt och utan minsta tvekan. Men efter ca 20 meter börjar hon ta lite små utflykter från spåret. Lite "jag ska bara kolla här först innan jag fortsätter att spåra".

Terrängen var svår! Stora stenblock och stenar fick vi klättra(!) och kliva över, två kärr med 15 cm djupt vatten fick vi gå genom, kala berghällar och massor med älgskit (+ tefatsstora kantareller) låg i spåret. Jag var nästan helt säker på att vi höll på att nolla, men Luna visade ändå tydligt att hon visste precis var spåret gick fast hon inte följde det slaviskt direkt...

När det var dags för skott så blev hon liksom Echo väldigt ivrig och lycklig - snart kommer mitt priiiiis! :) (vi får träna skott utan klöv framöver så inte MH blir missvisande). Då, när Luna hittat klöven, berättade domaren att hon, domaren alltså, hade haft två älgar framför sig runt hela spåret när hon la det och att Luna öht tog spåret hela vägen runt var en bedrift! Hennes små utflykter var precis där älgarna klivit omkring men Luna valde ändå att följa spåret och tappade inte bort sin uppgift, trots maximal störning. Så betyget blev ett första pris med HP!!

Luna är verkligen min lilla stjärna.

Helena hade egentligen inga tider kvar resten av säsongen men så när hon stod och skrev i protokollet så frågade hon plötsligt vad jag gjorde på onsdag? Så på ren tur så har jag nu ännu en tid och så har jag tid för Susanne den 23. Jag tänkte boka in en extra tid hos någon annan jägare (om det går) så att jag har en reservtid. Tre raka ettor kan man inte räkna med. Vill Anna med Zana hänga på ifall jag hittar en tid? (nu på onsdag så finns det inga extratider dock)

Brittmaries lilla Rosso var också jätteduktig och tog ett första pris! Stort grattis! :) 16 min tog det, en jättebra tid för en sån liten (men tuff) kille. Det måste ju vara rätt mkt besvärligare att vara liten om man ska ta sig över stenar, genom ris och annat som våra vovvar knappt ens märker.

/Pernilla

Eftersom Magdalenas vovva Karma (Blomsterängens Glory Gazelle - Izzas kusin) inte gillar att springa i koppel, tom vägrar att göra det, så fick Izza chansen igår att visa ifall hon tyckte det var skoj eller inte. Magda har nämligen anmält sig till Hundlöpet den 11 september (tror jag att det var) och då måste man ha med sig en hund i spåret och att släpa runt ett 30 kg ovilligt stycke hund är nog inte sådär jäättekul... så därmed blev Izza inblandad i det hela.

Och jag tror att Magda var hyfsat nöjd med Izza eftersom hon gick vidare till fas två och ska testspringa en längre sträcka nästa vecka.

Efter testspringet så fick alla hundar äntligen busa med varandra. Izza och Karma har inte busat ihop sen Izza var på tjocken (givetvis inte då när hon var som trindast) och jag var lite skeptisk till att det skulle gå eftersom Izza har fått nån form av storhetsvansinne och tycker att alla tikar ska krusa för henne. Och nåde den som inte gör det! Men de nosade på varandra i några sekunder och sen gjorde Izza lekinviter så jag hade verkligen inte behövt oroa mig! Även Luna och Karma funkade bra ihop, även om "tant" Karma (hon är 7½ år) kanske tyckte att Luna var en liten odåga ibland.  Men Luna var förvånansvärt oburdus, hon är annars inte känd för att vara direkt finkänslig. Men det klart, det är väl en sak att hänga i morsans öron eller bita sig fast i hennes hasor och en annan att introducera sig för en äldre släkting.

En annan sak jag blev glad över var att Izza var den som sprang mest och längst där i gruset, fast hon hade varit ute och joggat innan. Min fina Izza.

En tredje sak jag blev glad över var att Winston vann sitt andra 1a pris i viltspår igår - stort grattis! Så nu får vi hålla tummarna för Echo i morgon (hans andra start) och för Winston på onsdag.

/Pernilla

Skogarna vid Årsta är inte alltid så lätta med mycket vilt som är vant vid människor som rör sig i markerna. I lördags var det dags för Obbes tredje spår i ök. Matte till hunden innan ville absolut bjuda mig och domaren på rulltårta innan hon åkte hem och vi fick höra om en riktigt besvärlig spårning som slutade med en nolla.

Nåja vi hoppades på bättre tur. Denna gång hade vi färska älgspår att tampas med och Obbe hade en bestämd uppfattning om att den befann sig i slyskogen till vänster. Stod och riktigt sög in luftvittringen en stund. Då är ett gammalt blodspår med en torr klöv inte så intressant. Nåväl efter en liten stund så tog han rätt spår i alla fall.

Efter ett tag svängde spåret ner mot slyskogen igen och då bjöd han matte på en extratur i vinkeln och gick en liten bit åt fel håll på en stor bred stig (där lurade han mig helt ) men redde själv ut det hela igen. Han klarade alltså spåret på egen hand och fick därmed  sitt tredje förstapris i viltspår och vi kan nu söka om viltspårschampionat - jätteskönt.

Flera av valparna är ju på god väg med spårandet och både Echo och Winston har tagit förstapris under den senaste veckan - STORT GRATTIS!. Men det är inte alltid så lätt, I sitt första försök hade Winston en grävling som undersökt spåret redan från starten och denna dag blev det för svårt och konstigt. Med domarhjälp kom han runt spåret men den gången blev det inget pris.

Dom är inga maskiner våra hundar, särskilt inte i denna ålder då dom är rejält utåtriktade och har många andra intressen än just det matte tänkt sig. Det viktigaste är att hålla humöret uppe (sitt eget) - det kommer alltid nya chanser, Annika

Lite sent då....men kritiken från SRRS utställning 2 Juli, då Winston kom 1:a med CK i juniorklassen.

"15 months. Moved very well! Good head and expression. Front angulation good. Ridge is good".

Så till viltspår. Winstons första ÖKL viltspår gjordes i Katrineholm och det var inte roligt alls...  Winston började på en gång i spåret att tabba sig. Han gick käpprätt åt fel håll så vi fick göra en omstart. Den var bara lite bättre och vi kom iallafall fram till en fin hög grävlingsbajs. Winston var okoncentrerad och flackade mellan det riktiga spåret och troligen grävlingen... Mycket hjälp fick han av domaren och mig, för att inte lära sig att fara iväg för långt. Det var ju ändå så kört det kunde bli...Winston var stundom rädd o hukade sig och svansen talade om för oss andra att han INTE kände sig bekväm alls i den här delen av skogen. Han stannade ibland och tittade på oss som om att vi var helt dumma, som inte fattade att det var en farlig grävling i krokarna. Bitvis såg det ut som om han var ute på en vanlig rastningsrunda också bort därifrån.) Jaaa, så det kan gå:) Sista sträckan efter skottet, då spårade han fint och fick därmed ett bra avslut i alla fall. Detta blev ett 0 pris om någon nu trodde något annat  

Dagen efter bar det av till Strängnäs och denna gång skötte han sig fint från början till slut. Så då blev det ett 1:a pris ÖKL viltspår med 37 p.  Jaaa, han gjorde någon ringning för mycket på ett berg när terrängen växlade för att få 42 p. Men vad gör det! Ett första pris det duger det:)   Kul, ena dagen ner som en pannkaka och andra upp som en sol. Något som var pinsamt den första dagen då allt gick fel det var till råga på allt hur jag såg ut...Jag hade fått håret färgat i rött och ljust och brunt och hade fått pärlor fast limmade på en rad i håret av min frissa kompis, så jag glimmade som en tonåring...Dessutom hade en annan kompis erbjudit mig låååånga naglar av akryl med fransk manikyr och så regna det ju så jag hade ett rött regnställ med leopardmönstrade gummistövlar till....Det var knappt jag ville sträcka fram handen till domaren...Jaaa, jag såg väl inte ut att passa i skogen...  varken hunden eller jag den dagen  

GRATTIS till Annika och Obbe som tog sitt tredje 1:a pris i ÖKL viltspår idag och därmed är Obbe SVCH!!!

Idag gick jag och Echo vårt första spårprov i öppenklass. Färden gick till Riala, det va en bra bit att åka...men väl värt :)

Echo var spårnoga och jobbade på riktigt bra och det hela slutade med ett 1:pris med HP  

Ett taget, två kvar   

/Angelica