Så är nu påskvalparnas individuella sidor på hemsidan äntligen klara! Kika gärna ut där och se vad ni tycker, både ang text och bilder   För vissa av valparna är det fortfarande lite tunt med foton - särskilt från sommarmånaderna, så ni får gärna maila över ett par bilder till mig så fyller jag på där.  /Magdalena & Karma

... att bli sjuk! :( Hon är magsjuk och jag tror att boven i dramat heter "3 dl stulen chippsdipp slukad på två sekunder" alt tuggsvålen hon fick, men det sistnämnda tror jag inte riktigt på.

Hon är i alla fall lös i magen och spydde upp frukosten precis. Så ingen bilåkning eller träning för henne idag. Hoppas att det ger med sig fort! Annars är stäket i fara :( Fasen oxå. Kleptomanjycke!

/Pernilla

I helgen har vi varit i Sala och tävlat agility. Angelika debuterade med Izza och jag körde Vinja och Strimma. Första loppet gick riktigt bra både för Izza och Vinja även om Izza råkade gå i mål ett par hinder för tidigt och därmed blev diskad. Angelika gjorde en strålande insats i att stötta Izza som var ganska störd av tävlingsmiljön. Sedan började det regna och lopp två blev lite motigare men båda hundarna kom runt och var glada och nöjda i mål.

Strimma har ju länge varit seg i starten för att sedan jobba upp sig. I söndags såg vi plötsligt effekt av all tempoträning ( och det svalare vädret måhända) och hon sprang som den värsta bordercollie särskilt i andra loppet. Tyvärr glömde hon då bort att hoppa ett par hinder, det gick snabbare att bara runda dom. Slalom gick som en blixt och hon spurtade glatt i mål minst 20 m före matte. En av domarna frågade mig efteråt vad det var för ny krutdurk jag hade skaffat mig!

Vi hade roligt, det är ju det viktigaste - fortsätter hon springa så här så slipper de där förargliga enstaka tidsfelen och då ligger klass tre inte långt borta. Marianne var strålande nöjd i alla fall.

Vi ser fram mot senhösten 2011 när påskkullen kan göra oss sällskap. talanger finns som syns på bilderna från valpagilityn under vår Bondinosvecka.

Glöm inte att vi har träning på måndag. 1830. Ska bli kul att se alla igen :)

/Pernilla

Winston är ofta i stallet. Där leker han med en massa andra hundar, tjuvar lite hästmat och följer med ut i skogen när jag rider en kort sväng i skogen. Winston tycker det är fasligt kul att vara på ridtur. Speciellt i skymningen är Winston, Rosso och Sixton riktigt busiga. Men alla tre håller sig snällt runt hästen fast skogen krullar av större och mindre djur.   

Det var ett tag sen vi skrev, men vi följer flitigt vad alla andra skriver. Maya har haft ett par aktiva veckor av kissande i sängar, soffor och skor. Av någon anledning föredrar hon Johans skor och säng, svårt att säga om han ska ta det som en komplimang... vi kan väl säga som så att det gör han inte.

Det är inte helt lätt att tvätta och få plats att hänga allt på tork när man bor i en liten 2:a. Livet blir plötsligt väldigt trångt och klumpigt. Sambandet mellan minskat utrymme och dåligt humör har blivit väldigt påtagligt här hemma. Lagom tills dess att ”sängkrisen” var avklarad var det dags för soffan att få en omgång... och ja, vi vet att hunden ska rastas utomhus   

Medan diverse soffklädslar och dynor hängde på tork och den vanliga ordningen hägrade i fjärran slog Majsan till igen. Denna gång sysselsatte damen sig med att plocka sönder skumgummit i soffkudden. Hon är snabb den lilla rackaren för hon var inte ensam i rummet i mer än fem minuter. Under den tiden han hon skapa en liten krater i dynan hon hade dessutom mage att se väldigt nöjd ut. Efter ett besök på Jysk kunde hålet med hjälp av sax, textillim och en barnmadrass lagas (eller i alla fall hjälpligt täppas igen) och ordningen är ÄNTLIGEN återställd. Vi har fått tillbaka vårt hem och det är så fullt av rymd och utrymme. Kan tilläggas att vi även inhandlade plastad frotté på Jysk, som att ha småbarn.

Efter morgonens promenad var det dags för en mini-chock. Jag hade precis släppt in Hugo genom dörren när jag ser små blodspår i trappen precis där Maya satt. Min första tanke var ”f-n hon löper hur ska vi snabbt lösa det här”. När hjärnan kopplade på igen insåg jag att hon hade ett sår i tassen. Självklart inte roligt det heller men samtidigt en liten befrielse för stunden. Nogrannare undersökning fastställde att det inte var mer än ett skinnskrap under en trampdyna och löpkrisen är avblåst.  

Vi är inte så vidare bra på att dela med oss av bilder på Maya men det är för att jag har en stresstålighet som en silverfisk och därför måste "välja" bort vissa saker ibland som inte hinns med. Här kommer i alla fall en bild från i somras och snart kanske jag lyckas få in några till.

/Felicia

Winston och hans andra två gängmedlemmar sover alla i samma stora korg. Men Rosso brukar alltid vara gömd under en filt i vanliga fall. I kväll försökte Winston för första gången att själv få över filten på sig. Men vips, så smet Rosso under och Winston såg snopen ut.   Winston gav upp och de somnade sött allihopa. Godnatt  

Idag, vid sedvanligt "känna-efter-kula-stund" (haha, folk måste tro jag är galen!!) så, helt plötsligt va kulan där...låg långt ner och med en liten putt så va den kvar i rätt läge även om jag släppte. Sen när han spände sig åkte den upp lite, men vadå...nu kan vi hoppas o tro att den ska trilla ner ordentligt!

JAAA....inte visste jag att man kunde bli så glad över en liten kula...  

Hälsning från en något knäpp men glad matte/Angelica