Både Zana och Quintus flyttade hem till sina nya familjer på torsdagen som Annika berättat och vi har faktiskt fått en massa fina kort från deras nya hem!

  Zana, hur söt som helst!

Tom Zana sover ibland

Ute på upptäcksfärd. (Zana)

Quintus nattsäng

Quintus dagsäng? (är man trött så kan man sova varsomhelst)

Quintus fina bur

Quintus spanar in sitt nya och alldeles egna (om man räknar bort katten, fast det kanske är taskigt...) revir

Jättekul att se tycker jag. Om en vecka är det kurs igen och det ska bli väldigt intressant att se hur mkt alla har växt och utvecklats!

/Pernilla

PS. Det är det här vi har att vänta oss...

Jag har inte gjort nånting!! Det där täcket gick sönder helt av sig själv jue (Izza ca 6 månader) Joråsåatte..

Ja så börjar då valparna flytta till sina nya familjer. Först ut var Zana (ex Titania). Anna och Per ville inte vänta mer än absolut nödvändigt och på kvällen innan 8 veckorsdagen ordnade vi pappersexercisen. Nästa morgon var Zana först att lämna flocken. 

Samma kväll flyttade Quintus hem till Tomas och Maria och Riska (som även ska heta Maya i mer vardagliga sammanhang) hem till Felicia, Johan och Hugo. Hugo är en snart 5årig hane från vår V-kull som nu får en liten tjej att ta hand om. Johan och Felicia fick låna vår videokamera för att föreviga det första mötet.

Alla valpar har fungerat utmärkt i sina nya hem och jag har redan fått fina kort på mailen.

På fredag var det dags för Luna att följa med Pernilla hem. Luna flyttar ju med sin mamma Izza så den övergången blev ju extra enkel.

Carin och Niklas hämtar Leia (ex Amber) imorgon och på tisdag, när matte Angelika har fixat sin examen, är det dags för Ecco (ex Jonatan).

Doris (ex Tootsie) stannar ytterligare 2 veckor eftersom Caroline hade en sedan tidigare bokad utlandsresa. Idag döps Doris blivande lill-husse Frans - GRATTIS skickas härmed från valplådan.

Lite oplanerat har vi då sedan två pojkar kvar Oberon och Winston. I måndags kom jag överens med Winstons blivande husse att Winston nog inte riktigt kommer att passa. Bondinos målsättning är att föda upp Ridgebacks med lite mer tryck än de flesta har i vår ras. Winston, liksom Tootsie och Luna, ter sig lite mjukare på det sätt som Ridgebacks ofta är och det tror jag inte skulle uppfylla husses förväntningar. 

Winston är den valp i kullen som de flesta av oss fallit för, han är ett riktigt charmknyte och en av dom man kan umgås med  utan (större) risk för blodvite. Ibland funderar jag på om vi skulle behålla Winston istället, han skulle passa bra för Björn. För lydnads/brukstävling på elitnivå tror jag dock mer på Oberon. Exteriört är båda fina, fram för allt har Winston en mycket bra front med fint skulderläge, något som inte är så vanligt hos Ridgebacks. Vi undrar lite var den kom ifrån - vare sig Chicko eller Izza är så framstående på den punkten så här har generna hoppat en generation. 

Nåja, det är en bra tid att sälja valp och det har redan ringt ett par familjer. Vi kommer att vänta på någon som känns alldeles rätt och gärna har intresse för att vara med och träna i Bondinosgänget.  

Jag har märkt innan att Luna sover lite mer än sina syskon. Hon är nästan alltid bland dem som somnar först. Och vaknar bland de sista. Och hela dan igår och på kvällen så var hon vaken en liten stund för att kissa (ute! Duktig kicka), äta och busa lite grann för att sen sova som en stock. Så jag invaggades i en bedräglig lugn tillförsikt om att detta kommer ju gå lätt som en plätt. Luna är inte lika galen som sin mor. Skönt!

Halvtvå inatt togs jag snabbt ur den villfarelsen. Då röjde hon runt som en galning! Skuttade, morrade och slet i filtar och hade sig. Hade varit jättekul att se halvtvå på DAGEN men inte riktigt lika roligt när man helst vill sova sova sova....  Så hela natten har bestått av sporadisk sömn och mkt bus.

Jag måste nog ändra lite taktik, så sådär runt 10 ikväll så blir det till att aktivera fröken med lite roliga saker och lite träning så att hon KANSKE sover lite längre inatt. Vi får se. Håll tummarna för att det funkar.

Kul att höra att det går bra för er andra oxå :)

Börjar äntligen förstå mig på mammas systemkamera! Blir sugen på att köpa en själv, med ett bra objektiv. Jag kommer ju ha massa härliga fototillfällen i sommar! Klicka på bilderna för att se dem ngt större

  Allra sötaste Winston

  fd  Tootsie, numera Doris. Tyvärr sover hon på detta kort oxå Caroline, men tyckte det blev så fint ändå

  Vackra Riska!

  Riska biiiiter Echo i örat

  Nu ligger ni risigt till!

  Luna och Winston busar medans Echo dagdrömmer

Luna

  Izza njuter

  Inte helt enkelt att fota när nån sitter fast i kameraremmen (Leia in action)

  Echo och Luna

  Echo och Luna busar

  fd Titania nu Zana och Quintus

  Riska gapar stort efter Echos ben

Längtar sååå till fredag då jag hämtar hem min lilla Luna! Antar att jag inte är den enda som vill ha hem sitt lilla monster...

/Pernilla

I USA finns det hundar som mer eller mindre framlever sina liv i en bur. I Sverige är detta tack och lov förbjudet. Vi tror dock att du och din valp har stor nytta av att valpen lär sig vara instängd i en bur. 

Våra valpar har en metallbur i sin valphage. Tygburar är lätta och bekväma att frakta men inget bra alternativ för valpar och unghundar. En ridgeback äter sig lätt ut ur tygburen och kan spränga både blixtlås och tygfönster.

  Buren blev snabbt en populär sovplats

Buren har blivit våra valpars lya. Den är en populär sovplats och flera av valparna bär in sina leksaker och gömmer dom där. När en helikopter flög lågt över utehagen blev valparna rädda, en sund reaktion när man är sex veckor och ett möjligt byte för rovfåglar. Dom sprang inte bara in i sin inomhushage, alla sprang in i buren som är rejält tilltagen och rymmer 9 valpar.

Många hundar är vana att sitta i bur när dom åker bil. Hunden är bättre skyddad vid en olycka och dom stör inte föraren under färd. En hund som lämnas ensam i en bil kan i yngre år åstadkomma mycket skada på inredningen. Själv fick jag köpa nytt förarsäte till min Saab när min första Ridgeback Dino var liten.

Även bilburen behöver introduceras på ett klokt sätt. Den lilla valpen som åker bil första gångerna ska förstås inte sitta ensam bak i kombin. De första turerna sker med fördel i någons knä!

Dom flesta hundar accepterar att sitta i bur i bilen men det kan vara värre i bostaden. Man kan undra varför? Jag tror att i bilen så sätter vi bara in hunden och är sedan upptagna av bilkörningen, i hemmet tenderar vi att svara mer på hundens signaler. Hur som – det är väl investerad träning att få en hund som är lugn och trygg i en bur.

I barnfamiljer behöver hunden en tydlig plats som är hundens egen och där den kan dra sig undan. Där ska hunden få vara i fred!! På tävling och utställning får hunden en egen skyddad zon. Skulle din hund behöva läggas in på djursjukhus är det även här bur som gäller. En sjuk hund har ofta ont och är redan stressad. Då är det skönt för hunden att vara trygg med att vara instängd i en bur.

Att vara ensam hemma kan vara tufft för en Ridgeback. Våra hundar har en utpräglad flockkänsla och när valpen flyttar från valpgruppen är det den nya familjen som är valpens flock. Det är stor risk att den protesterar när du försöker lämna den ensam.

Även här kan bur vara en hjälp. Det underlättar för hunden att bara ha koll på en begränsad yta. Ett lakan över en del av (eller ibland hela buren) kan också öka känslan av trygghet. En valp som springer runt och letar i hela bostaden hetsar ofta upp sig mer och mer. Buren gör det lättare att slappna av. Dessutom skyddas hemmet! En stressad eller underaktiverad ridgebackvalp kan orsaka stora skador på möbler och annan inredning.

Den vuxna hunden ska förstås kunna lämnas hemma utan bur men när man är ute och reser kan det fortfarande vara praktiskt. Det är annorlunda för hunden att lämnas i ett främmande hotellrum och om hunden förstör blir det dyrt för ägaren. Många hotell har redan hundförbud så vi får vara försiktiga om dom som fortfarande är positiva.

Burträna alltså din valp men gör det rätt från start. Buren ska vara hundens trygga lya, inte uppfattas som en plats där man stängs in som straff. Hittills har dörren till valparnas bur alltid varit öppen. När valpen är trygg i sin nya miljö är det dags att börja träna, skjut inte upp det!

Valpen ska vara välrastad och lite trött. Man kan eventuellt lägga in ett märgben eller något annat att tugga på. Försök att planera så att valpen är lugn i buren och att du efter en liten stund under lugna förhållanden kan öppna dörren igen. Öppna helst inte burdörren på uppmaning. Annars har du lärt hunden att om jag ropar på matte/husse, ja då kommer dom och släpper ut mig. En ridgeback kan ropa högt och det gör ingen granne glad.

Övningen går initialt bara ut på att hunden ska vara lugn och trygg instängd i buren. Lämna den alltså inte ensam utan stanna kvar i rummet men sysselsätt dig inte med hunden. Vanligen underlättar det för hunden om du är ganska passiv och tråkig, läs tidningen eller titta på TV. Undvik att storstäda eller göra morgongymnastik.

Vad gör man då när hunden gnäller och krafsar på dörren. Försök att ignorera. Om hunden ger upp och går och lägger sig har du lyckats. Vänta då en liten stund och öppna sedan dörren. Idealt är att hunden ligger kvar en liten stund trots att dörren är öppen. Gör det odramatiskt och ignorera hunden när den kommer ut ur buren. Om du jublar och ger en riktig kelstund så ökar du hundens längtan att komma ut vid nästa försök. Öka stunden som hunden får vara i buren allteftersom.

Enstaka hundar lugnar inte ner sig. Försök då att avleda och lugna ned hunden. Sätt dig själv vid buren (inte dörrsidan) stick in handen och smek hunden. Tala lugnande med lite djupt röstläge. Prova ev med något ätbart. Ömka aldrig!!

Var uthållig. De allra flesta valpar som är rastade, trötta och mätta lugnar ner sig. Om det ändå inte fungerar alls, valpen blir mer och mer hysterisk ja då får man till slut ge upp. Släpp ut hunden, men gör ingen sak av det som varit. Ömka inte! Fundera över varför det inte fungerade och prata med mig eller Lena så kan vi hjälpas åt att försöka få till det bättre nästa gång.

/Annika

Några vill se KORT i bloggen! Och det ska ni få se. Snart. Men jag har inte haft tillgång till kamera under veckan men hoppas på att få låna en till på lördag då jag ska vara valpvakt heeeeela dagen och kvällen! Och är det så att ni vill komma och hälsa på valparna så be Annika eller Björn om mitt mobilnummer och hör av er till mig. Så jag vet att ni dyker upp. Känns alltid lite fiffigt att veta om det kommer besök ;)

Några andra vill veta mer om testen, men jag tänkte väl att Annika och Lena får gå genom detta med dem det berör först och sen kan jag beskriva lite mer på bloggen om även andra är nyfikna.

/Pernilla

Som ni förstår är rubriken helt objektiv. 

Idag gjorde Lena och Annika mentaltesten på alla valparna. Och jag fick sitta ute på altanen med de valpar som inte testades just då tillsammans med Izza och smygkika in genom fönstret. Så lite störmoment som möjligt är viktigt. Och jag säger bara det, vilket härligt valpgäng!! Inga igelkottar eller harar i den här kullen inte! (läs: arga/fräsiga resp rädda) Bara en massa trygga, glada och livliga vovvar. Naturligtvis skiljer sig valparna åt på flera sätt men just de viktigaste egenskaperna (trygga, glada och livliga ) hade de alla gemensamt. Mer info vad gäller individer och mer detaljerat får alla valpköpare av Annika och Lena när vi träffas.

Och nu vågar jag väl säga det: Luna får flytta med mig hem! yay! Hon kommer passa mig och izza kanonbra. Och jag tänker kalla henne för Luna även till vardags, dels för att jag tycker det är riktigt fint och dels för att jag har ju liksom vant mig efter 7 veckor att hon kallas för det, så valet var ju faktiskt rätt enkelt...

Nu ska jag se om jag kan sova, jag är så nöjd och glad med dagen så jag är inte det minsta trött!

/Pernilla

I fredags fick valparna vara med om två nya saker. Först fästes något konstigt runt halsen. Ingen blev särskilt bekymrad över detta men det blir nog värre när vi sätter ett koppel i halsbandet.

Sedan var det dags för första bilturen. Maria, Thomas och Felicia tog varsin valp i knäet och jag körde en tur runt Vidja. Nio valpar har vi så det blev tre turer i långsam takt med försiktiga svängar. När vi körde förbi samma grannar för tredje gången såg dom lite undrande ut.

Det var spännande att se reaktionerna. Dom flesta tyckte det var lite läskigt i början. Inte så konstigt, dom har ju nästan bara upplevt valplådan och valphagen än så länge. Bilar låter, luktar, vibrerar och sedan börjar dom tom röra på sig.

Titania, Winston (exFox) och, lite förvånande, Riska var rätt oberörda. Winston satt rakt upp i Felicias knä och spanade in omgivningarna. Jonatan och Quintus var pipigast - och så Amber förstås. Hon var dock inte särskilt berörd utan protesterade mot att hållas fast. Hade gärna kollat runt i bilen på egen hand.

Vassa tänder har dom fått valpisarna och mamma Izza har fått ett par rätt fula sår vid juvren. Nu har hon lärt valparna lite hyfs och att mamma minnsann inte alltid är tillgänglig. Nu kan Izza ligga och sola på altanen i valphagen utan att bli helt överfallen. Diperioden är i stort sett över och valparna äter sitt uppblötta foder spetsat med valpvälling med en våldsam aptit.

Annika