Direktlänk till inlägg 20 april 2010
Jag har ofta sagt att alla valpar är mina favoriter, vilket stämmer. Jag älskar varenda litet knytte. Att två av dessa knytten endast fick uppleva 18 dagar i livet känns fruktansvärt. Men när en valp har sinus så finns det inte mkt för oss att välja på...
Innan de åkte till veterinären så fick de äta så mkt kalvfärs de ville och sen snusade de in sig mot min hals och somnade. Då skar det så otroligt mkt i hjärtat så att det blev helt outhärdligt.
Jag är så otroligt lessen så mina ord räcker inte till för ett sånt här tillfälle. Och texten blir kanske osammanhängande. Så jag lånar lite ord från Tomas och Maria, de skrev så fint i en kommentar:
Vi ses i Nangijala
/Pernilla
PS
Den bästa kuren mot sorgen är att ta upp en valp och snusa och mysa eller titta på valparna när de busar med varandra. Den glädjen i kroppen man känner då kan bota många svåra känslor!