Direktlänk till inlägg 2 augusti 2010
När Britt-Marie hämtade Winston åkte dom direkt upp till familjens lantställe i Norrland. Rosso, dvärgschnauzern, härstammar ju från råtthundar och brukar på landet leva upp till sina anor. Winston hängde snabbt på och levererade redan första dagen en liten musunge till sin nya matte, som bidrag till hushållet.
Vi har ju en ganska lummig, läs mindre välskött, tomt och Obbe brukar nosa runt i grönskan, äta hallon, gnaga pinnar och gräva upp sandstranden men ändå hålla sig i närheten. Vi satt och fikade med Berndt som snickrar hos oss och Obbe rotade runt vid källardörren och verkade rätt intresserad av något. Berndt, som nog är mindre närsynt än jag, fattade att det var något särskilt och det kan man lugnt säga.
I munnen hade han en 20 cm lång kopparorm - ok jag vet att dom egentligen är ödlor men dom ser ändå ut som ormar. Två små hål efter hörntänderna och svansen hade den släppt. Ormen var nog död, åtminstone rörde den inte på sig men vi kände oss lite osäkra på hur man dödförklarar en orm. Den placerades på andra sidan staketet och jag hoppas Obbe väljer andra byten framöver!
Annika