Den som följt  bloggen har säkert sett att vi blivit allt mer förtjusta i Winston men 2 jämnåriga hanar, nej det går bara inte på lite sikt. Nu blir det en kompromiss, jag behåller Winston som foderhund hos Britt-Marie som redan har en hund från min förra kull, Bondinos Vargas till vardags kallad Sixton. Sixton är viltspårchampion, har första pris i lydnadsklass 3, tävlar lägre spår och Agility klass 1 samt, sist men inte minst, är Nordisk Vinnare 07. Brittt-Marie och jag tränar tillsammans och jag har största förtroende för att hon kommer att ta fram det bästa hos Winston.

Häromdagen var vi hos Ann-Marie Hilding på Djungelkatten. Hon bedömde att båda pojkarna hade förutsättningar för som utställningshundar men att Winston åtminstone fn är snäppet bättre än Oberon. Det passar bra eftersom Britt-Marie har ett större utställningsintresse än vad jag har. Avgörande var dock Winstons mjukhet. Jag är alltid tveksam till att hålla två Ridgebackhanar i samma familj, visst det kan gå bra men ibland uppstår rangstrider som gör läget ohållbart. Sixton är dock en cool herrre som fungerar väl med andra hanar och Britt-Marie har ett bra ledarskap över sin flock. När vi släppte ihop hundarna syntes skillnaderna i karaktär mellan Winston och Oberon tydligt och valet blev lätt. Vi får fortsätta njuta av Winston fram till 1 augusti när Britt-Marie och Roger flyttar in i sitt nya hus. Sedan blir det ensamt för Obbe utan lekbrorsa, Strimma har dock börjat tända till men är lite väl snabb och våldsam. Valparna duckar mest när hon kommer farande så än så länge får jag begränsa leken lite grand.

Igår körde vi agility, inga hopp förstås men att styras mellan hinderstöd med nedlagda bommar och springa genom tunnlar kan även små valpar göra. Winston tog jätteskutt över bommarna fast dom var högst 5 cm, den pojken lär inte riva så många hinder framöver. Tunnlar är favoriten, både långa och böjda går bra och igår började vi på säcken - husse fick hjälpa till och lyfta i ändan förstås.

Vår agilityinstruktör Mrianne är nyfiken på hur valparna utvecklats och har erbjudit en valpagilityträff för kullen i augusti - så ta med almanackorna till nästa valpkurs/ Annika

Vi har inte kunnat ladda ner några bilder än, men tänkte skriva lite o berätta hur det går för oss! Doris är en riktig "smultron-hund" Hon ÄLSKAR smultron och plockar gärna själv på våra små promenader på tomten! Frans och Doris gosar och busar åxå allt som oftast och dom verkar alltid bli glada av varandra! =)

Annat är det med Hulda,vår katt som kanske inte är riktigt lika förtjust över Doris sällskap alla gånger...har upptäckt att dom inte riktigt pratar samma språk;) Svansföringen betyder liksom inte samma sak på kattspråk..Men dom pussas o nosar på varandra utan problem och Hulda går gärna med på våra promenader.

Idag har vi varit på klubben o spanat in Agillitybanan! Jätteskoj tyckte Doris!

Hoppas ni andra har det lika bra som vi!!

Måste bara berätta om kvällens kloklippning!

Echo brukar ju i vanliga fall sova sig igenom kloklippningen, men idag tänkte jag testa i vaket tillstånd.

Han har lärt sig kommandot "vänta". Så idag fick han ligga ner på sidan i soffan, sen la jag en liten bit torkad blodpudding strax framför näsan (jag vet....kanske lite lite tortyr   ) och sa "vänta". Klippte en klo, sen "varsågod"...osv. Det gick kanon, han låg helt stilla och faktiskt väldigt avslappnad trots allt   

/Angelica

Idag åkte vi en sväng till "okänd skog" för att träna lite.

Så här fin är min Echo när han står och spejar  

Skogen låg ganska nära tågspåren, så efter en stund kom ett tåg farande förbi.

Här står han och lyssnar på det ankommande tåget och funderar på vad det kan vara...hög svansföring och ganska spetsade öron...

...som sakta sjunker, till han tycker...

...att det nog är säckrast hos matte    Hos mig stod han sen och kände sig trygg och lyssnade när tåget försvann!

Tänk så mycket man ska lära sig när man är valp :)

//Angelica 

Zana är på resa i Jämtland med matte som jobbar här denna vecka med familjeläger. Det innebar en lång resa i bilburen igår. Hela resan gick jättebra med lite märgben att ägna sig åt och raster lite då och då.

Idag har vi varit på fjällvandring och hittat snö från i vintras. Zana var lite skeptisk till detta nya först, men sen upptäckte hon det fantastiskt roliga med snö!  

Det fanns även massor av andra spännande dofter att nosa runt på bland hjortronblommorna.

Jag hade kollat så att Zana fick plats i ryggsäcken hemma på morgonen i fall hon skulle behöva ta det lite lugnt med promenerandet. En liten valp ska ju inte gå så långa sträckor åt gången. Zana tyckte nog att matte hade lite konstiga idéer för sig när vi prövade men satt snällt i ryggsäcken och spanade över mitt huvud.

Men det behövdes aldrig på fjället eftersom hon passade på att sova ordentligt och vilade sin ben, så vi promenerade sakta ner till den väntande bilen. Inte en droppe regn utan sol och underbar utsikt hela dagen!  

// Anna

Blir ett litet inlägg från mig idag igen ;)

Vanligen blir det en massa bilåkande varje dag, det har Echo vant sig vid.

Så idag fick det bli att åka buss för första gången. Det va lite ovant tyckte Echo, men med stöd från mig och köttbullar gick det bra. Får nog bli några svängar till med buss...

Efter bussturen gick vi en kort promenad hem igen, med många stopp där vi satt och filosoferade. Avslutning hemma på "känd mark" blev det en lång mysstund i gräset...Echo passade på att vila, vet ju aldrig vad matte tänker hitta på  

Och i brist på mattes knä får väl ryggsäcken duga    

Tänk så härligt det är att ha hund igen   

//Angelica

Helgens rapport om vad Echo haft för sig!

Vi har tränat lite av varje och Echo börjar få in ett riktigt stort tålamod i "sitt"position...till o med så jag hinner ta ett så här fint kort på killen :)

Sen har han haft både nosarbete och balansträning. Genom att trycka fast lite blodpudding på väl valda ställen blir det riktigt bra hjärngympa!

Efter all den träningen är man värd lite vila   

Ha det gott allihop så ses vi nästa träning!

/Angelica 

Små valpar är förunderligt läraktiga. Just fyllda 12 veckor och så mycket att ta in och lära bara om världen i stort. Grabbarna har gått i skogen, på ängen, i lekparken och kollat på barnen, vid stallet och klart rörigast - på Farsta torg en lördag med torghandel, gatumusikanter och en massa människor. Vi har tittat på joggare, motorcyklar, pendeltåg och långtradare. Vitos lillhusse Leonard har stått för barnträningen. Nu saknas bara en hundvan katt. Vi får väl höra med Quintus familj om deras kisse nu är tillräckligt hundacklimatiserad.

Strimma däremot har haft det jobbigt. Hon tar sin roll som valparnas beskyddare väl mycket på allvar vilket leder till att hon hamnar i onåd hos matte av  och till. Nåja, jag känner mig alldeles trygg med att dessa valpar inte kommer att stjälas vare sig ur valphagen eller bilen.

Just nu har vi gäster från frankrike så valparna, Strimma och jag har flyttat ut i gästrummet i ladan. Här är inte valpsäkrat precis så grabbarna sover i sin stora bur vilket dom accepterar utan problem. Sängen är smal så Strimma får sova i Bia-bädden vilket hon inte gillar alls men det går att lära även halvgamla (läs 5-åriga och helt unga, Strimmas kommentar) hundar nya vanor.

Ikväll har vi varit på fotbollsplanen i Fagersjö och tränat lydnad. Först fick grabbarna köra varsitt kortkort pass. Svårast var det för den som inte fick vara aktiv. Att sitta uppbunden i ett koppel har inte riktigt accepterats ännu. Däremot går det utmärkt att vänta i buren i bilen så Strimma fick äntligen visa sig på styva linan och det gjorde hon verkligen med besked. Tänk om msn kunde få till den motivationen på tävling också.

Imorgon klockan 11 ska vi träffa Ann-Marie på Djungelkatten. Jag har bett henne hjälpa mig att bedöma grabbarnas exteriör ånyo. Winston har verkligen utvecklats positivt de senaste veckorna, såväl exteriört som mentalt.

Redan vid förra kullen såg jag hur svårt det är att bedöma hanarna mentalt före 10-11 veckors ålder, visst hårdhetsgrad och föremålsintresse får man en uppfattning om, men livlighet och socialitet går inte att säga mycket om inför försäljning vid 8 veckor. Det är så spännande att följa dom och kunna jämföra hur de utvecklas. Äntligen börjar jag få lite mer ledigt, semester på halvfart nästa vecka och sedan 100% ledig - hääärligt!

Annika