Efter nästan 3 veckors frånvaro har jag nu samlat in mina hundar igen. Tack Johan och Felicia som tog hand om Strimma - dert känns tryggt att få lämna henne hos er. Maya och Strimma blev allt bättre vänner. Hugo, däremot, var glad den försata tiden men efter 2 v tyckte han att det var dags för Strimma att åka hem.

Obbe fick bo hus sin dagisfröken Eva och hennes golden med permis hos Björn på helgerna. På något sätt ser jag Obbe-Poppe med nya ögon nu - han har växt och faktiskt tom breddat sig lite i fronten ( där vinner dock Winston förstås) men fram för allt - han har en helt ny utstrålning. Obbe är tonåring och testar nu sina förmågor. Mycket riktigt har också några av de äldre hanarna på dagis dammat till honom litegrann - bara nyttigt.

Viltintresset har också vaknat. På promenaderna är han väldigt alert och spanar efter rådjur och harar. Just nu är vi mycket försiktiga med att släppa Obbe lös. En jakterfarenhet ger  i sig en förstärkning av jaktlusten, åtminstone om man inte når fram med sin korrektion (läs i Barbros bok redan före första jakten!).Man får också försöka sysselsätta hunden på promenaden och få mera focus på människan i andra ändan av kopplet/ inte helt arbetsfritt fn.

Marianne har hört av sig och vill hjälpa oss med en ny agilitykväll, sannolikt en fredag under närmaste månaden. Antar att många av er är fortsatt intresserade.

Vi ses på Farsta Ridskola nu på  söndag.

Annika

Idag var jag och Angelica ute med alla hundar i det härliga vädret och jag var naturligtvis tvungen att testa min nya kamera.

    Hög svansföring!

  Den som väntar på nåt gott...

     Luna ska givetvis tryckas ner ordentligt, det står alltid på dagordningen när alla tre är med      

  Bilderna blir väldigt små här på bloggen, men i helskärmsläge är denna bild helt underbar. Mamma Izza anfaller Echo och ser allmänt galen ut

Är rätt nöjd med bilderna, änvände inte zoomen alls så ibland blev hundarna små, men landskapet var så vackert tyckte jag.

Sen gick vi mkt i motljus, men det kan ju oxå bli fint!

Izza löper nu. Helt säkert. Så nu lär det vara blodbad här resten av vintern... Luna lär väl ta vid där morsan slutar...

/Pernilla

Som den förstfödda i kullen så ska man ju upprätthålla sin position..   Zana har börjat löpa så håll koll på era töser i syskonskaran för det är nog dags för fler. Jag är ju inte så bra på tikar (har bara haft hanhundar) så hon kan mycket väl börjat för flera dagar sedan men nu är det ett faktum och inte ens jag missar det!

Än så länge påverkas inte Leo mer än att han under en längre period varit mer "vaktig" kring Zana när andra hundar dyker upp. Men om någon vecka får vi nog ordna separat boende till dem.

Ja, ja liten blir stor och fort går det! Här kommer en bild på Zana några dagar gammal. Jag vet inte vem den andra till vänster är som hon biter i örat, kanske Pernilla har koll?!

Jag funderar lite på vårens utställningar. I februari är det 2 inofficiella som kan vara intressanta. Den 12 feb. i Sollentuna och den 20 feb. i Örebro. Anmälningstiden för Örebro går ut imorgon men Sollentuna har man till den 27/1 på sig till. Är det någon annan som är intresserad av att åka? Jag tänkte nog försöka vara med i Örebro och funderar på Sollentuna. Få se vad tiden räcker till...

Länk till Örebro:

http://www.olkk.se/utstallningar/utstallningar_pm_massan110220.php

Länk till Sollentuna:

http://cavalier.risinger.se/show.asp?si=1035&sp=0&go=Bildspel-Stockholms

Bara min "lillfia" inte får för sig att börja löpa.... Ibland misstänker jag att det är något pågång eller så är det bara hormonerna som hoppar i kroppen på henne!

// Anna o Zana

Eller...ja iaf så har jag varit på nya jobbet i två dagar och har Echo börjat på dagis, känns väldigt märkligt att nu helt plötsligt va ifrån min sötnos så många timmar om dagen!! 

Det går jättebra, men oj va vi är trötta på kvällen, både han och jag     

Några bilder på en trött Echo blir allt vad jag orkar frambringa ;)

   Ha det gott allihop så ses vi på träningen, om Echo o jag håller oss vakna  

/Angelica

Härliga vintertider och nu har det ju också blivit varmare så även de mer frusna i Ridgebackfamiljen kan uppskatta utelivet. Själva har vi passat på att åka skidor med hundarna. Strimma kan med fördel användas som draghjälp medan påskkullsvalparna ännu är för unga för att belastas med dragarbete. Tänk också på att den djupa snön är rejält jobbig för hundarna.

Själva åkte vi skidor i skogen på nyårsafton och upplevde då fyrverkerierna på lämpligt avstånd. Har hört av de flesta valpägarna och det verkar som nyåret gick bra för alla. Det beror förstås till del på goda gener (tack Izza och Chicko) men också på klok hantering från alla ägarna - bra jobbat första nyår är så viktig.

Träningen på söndagar kl 18.30-20.00 fortsätter och under januari är Thomas sammanhållande och möjligen tittar Lena in någon söndagkväll. Vi har tittat på de flesta momenten i LK1 och också jobbat en del med olika typer av läggande, budföring och med hantering. Under vårterminen ska vi titta mer på just apporteringen. 

Winston firade Nyår i Annikas stora valpbur vid 12- slaget. Han kunde inte se raketerna. Vid sin sida utanför buren hade han Sixton och Rosso. Vi var borta hos vänner och det smällde ordentligt runt deras hus. ( vilket det inte gjort förut, nya grannar tro?)

Winston har ju varit lite"känslig" för smällarna på himlen.... Typ att utomjordingar anfaller    och han tycker det är bäst att ta skydd. Hans ben har förflyttat honom i snabb fart  

För en vecka sen blev han rädd och vi har legat i raketträning i veckan.

Vi har gått i stan, lyssnat på raketljud och råkat se mindre smällare på närmare avstånd tack vare min lite busiga son....

Ja, till min förvåning så gick 12-slaget helt smärtfritt!!!    Winstons öron höjdes lite, men ingen annan reaktion:) Jaaa, man kan tro han kommit över sin skräck...

Märkligt men sant, eller helt fantastiskt glad blev jag i alla fall:)))))

Han slutar aldrig förvåna mig. Han e en herre av sitt aldelles egna slag den gossen  

GOTT NYTT!

Nyårsfyrverkerierna har ju redan tjuvstartat på många platser och helt plötslligt smäller det av en raket även mitt på dagen. Winston blev kraftigt berörd häromdagen. Han har hört skott på brukshundklubben utan någon reaktion och reagerar inte heller på skott så här efteråt. Snarare verkar det ha varit synintrycket som störde honom. Även det visslande ljudet som finns i vissa raketer får nu honom att spana till och det är något jag sett hos många hundar även de helt skottfasta.

Påskvalparna är nu i sin första könsmognad och känslorna börjar svalla och allvaret kommer fram. Många har märkt att hundarna nu är lite rastlösa och lite extra besvärliga. Det är en känslig fas så försök se till att dom inte utsätts för skrämmande upplevelser. Planera tid och plats för rastning och släpp absolut inte hundarna om det finns risk för fyrverkerier. Tänk på att minimera även synintrycken genom att dra för gardinerna på nyår och sätt på en ljudridå med musik. Spring inte själv fram till fönstret om det smäller utan ignorera fyrverkeriet. Lämna inte unghunden ensam när det är risk för smällar. Ömka aldrig! Fokusera på hunden vid 12slaget - dom andra människorna klarar sig nog en liten stund på egen hand. Berätta för andra närvarande hur dom ska agera.

GOTT NYTT ÅR!

Vi ses 2011. Farsta Ridskola är nu bokad söndagar 18.30-20 tom mars. Om du inte längre vill vara med och träna (och dela på stallhyran) så låt mig veta.

Annika